Själva olyckan gicks igenom långsamt, men mycket noga. Det ledde till slut att föraren Riccardo Patrese och startern Giovanni Restelli åtalades för dråp. Upplösningen kom över tre år efter olyckan, den 28 oktober 1981, då domaren Generoso Petrella kallade till rättegång.
Åklagaren yrkade på att Patrese skulle dömas till ett villkorligt straff med åtta månaders fängelse och ville visa på följande: Giovanni Restelli hade låtit starta loppet (trots att bilarna i de bakre leden inte stod helt stilla) och var därmed delansvarig i olyckan. Riccardo Patrese försökte köra om Hunt på höger sida, utanför banmarkeringen och trots att banan smalnade av.
Förspelet var att Ronnie Peterson hade gjort en dålig start och blivit omkörd av flera bilar (bakom Ronnie kom James Hunt och Riccardo Patrese i hög fart). Sent på kvällen den 28 oktober stod det klart att rättens beslut var att fria såväl Patrese som Restelli från alla anklagelser.
Två år efter frikännandet gavs offentlighet åt juryns utslag. Där framgår att James Hunt gavs hela skulden. Hunt skulle ha bromsat in och hållit sin linje bakom Patrese. Detta faktum gav aldrig Hunt någon ro och han fortsatte att bedyra sin uppenbara oskuld. 1993 dog James Hunt av en hjärtattack, bara 46 år gammal.
En senare utredning av olyckan visar att Riccardo Patrese höll nästan 200 kilometer i timmen och James Hunt hela 211 kilometer i timmen när dennes framhjul träffar Ronnies högra bakhjul. Den svarta Lotusen blev okontrollerbar och for som en projektil mot banans högra skyddsbarriär. Man kan också se hur Hunts McLaren far upp i luften. I nästa ögonblick slår ett eldklot ut ur Lotusen och därefter träffar bilen. Tragik!!!
James Hunt, liksom många andra förare, var mycket uppskakade efter kraschen. James talade om att sluta köra racing i samma minut. Depailler hade helt tappat lusten att fortsätta och då det stod klart att det skulle bli omstart var det flera förare som inledningsvis vägrade detta.
Hunt tilldelades senare Kungliga Automobil Klubbens guldplakett för sin insats när han räddade Ronnie ur lågorna. Privat fick han stämpeln som playboy och det beroende på mycket fest och han förknippades med en rad vackra kvinnor. Han föredrog att visa sig barfota och i jeans. Han tyckte om att dricka, och hade även använt kokain och marijuana, och han levde ett rätt privat, livligt liv nära stranden i Marbella. Han var regelbundet på natt- klubbar och diskotek, vilket inget som info har med sporten att göra. Mitt under träningen inför Monacos Grand Prix 1979 kliver Hunt ur sin Wolf och lämnar Formel 1-cirkusen som förare för alltid.
1989 verkade han ha ändrat sin lisvföring då han träffat 18 år yngre Helen Dyson, som han först hemlighöll. Han dog i hemmet i Wibledon bara timmar efter han hade friat till henne. På sina röda racingoveraller hade han sytt fast dekaler med orden "sex, breakfast of champions".
Dock, en fenomenal Formel 1-förare som 1976 tog hem världsmästartiteln i stark konkurrens med Niki Lauda. Och en man som sökte sitt sätt leva livet. Bilderna från olyckan och en på Hunt själv.
Källor:
sv.wikipedia.org
ronniepeterson.se
expressen.se
aftonbladet.se
en.wikipedia.org