Ja, bära hundhuvudet – få ta ansvaret för något, att skämmas över, ta skulden för annans förbrytelse, brott eller liknande. Upprinnelsen till detta talesätt är att söka i en av medeltidens laga bruk och sedvanor. Uttrycket är lånat från tyskan och en förklaring är att man bildligt är försedd med hundhuvud, dvs man är inte bättre än en föraktad hund.
En annan förklaring går tillbaka till ett medeltida tyskt rättsskick. Adelsmän, som hade begått ett svårare brott, måste, före straffets undergående, som straff bära en hund en bestämd vägsträcka. Vanligen till nästa grevskap, distrikt, härad, då likväl, i vissa fall, en annan fick göra det i deras ställe.
Efterhand reducerades straffet till att den dömde bara behövde bära själva hundhuvudet i ett band runt sin hals. Att hunden symboliserade syndabocken har vi också exempel på i det värmländska talesättet: "Det är gott att ha en hund att skjuta skulden på".
Annan kuriosa: Hundhuvud är titeln på danske författaren Morten Ramslands bok - han fick då sitt stora publika genombrott. Nu finns boken på svenska, en "frän och frodig som en saltstänkt skepparskröna, späckad med egensinniga figurer och farsartade scener". (x1) Hundhuvud är charmig i sin storvulenhet. Ett gott råd kan dock vara att skriva ner alla namnen som förekommer så man ha någon kontroll. (x2)
Hundturken troddes vara ett människoätande monster med hundhuvud och ansågs hålla till någonstans i Främre Asien. Ett rykte som spred sig vida omkring. Hunden är en av människans äldsta följeslagare.
Hunden härstammar från domesticerade vargar, som antingen uppkommit genom att vargungar uppfostrats av människor, eller att vargflockar uppehållit sig kring mänskliga boplatser, där de levde på människans matrester och blivit tamare för varje generation. Det finns kvarlevor från hund i människans sällskap i Östasien möjligen från 30 000 fvt och med största säkerhet 7 000 fvt, bl.a. de s.k. torvhundarna.
Källor:
sv.wiktionary.org
sv.wikipedia.org
ordbruket.com
svd.se (x1)
tidningenkulturen.se (x2)