En dag på bussen gick en dam förbi, slog emot något och yttrade, "Kyss Karlsson!". Ja, jag vill veta, var det någon? Jo, Kyss Karlsson är ett svenskt idiom som ges som svar på något som uppfattas som otroligt. "Äh, dra åt skogen!". anses vara ett som har ungefär samma betydelse. Uttrycket kommer ifrån domaren som friade två åtalade italienare i samband med det uppmärksammade så kallade Hammarbymordet 1913. En historia med flera intressanta uppgifter och reaktioner.
Den 1 december 1913 mördades innehavaren av Hammarby apotek i Upplands Väsby, Johan Hallbergsson, av en okänd yngre man. Mordet blev aldrig uppklarat. Men länge satt två italienare, Guiseppe Jaconelli och Biagio Valente, anhållna som starkt misstänkta för dådet. Vid rättegången försvarades de av advokat Axel Carlsson som genom alibibevisning lyckades få sina klienter frikända. När utslaget kom, rusade Jaconelli och Valente fram för att kyssa domaren. Men denne viftade avvärjande och sa: "Kyss inte mig, kyss Carlsson!" Så var det bevingade uttrycket fött.
Det började med att polisen hade misstankar mot dessa två kringvandrande musikanter, den artonårige Biagio och den trettiotvåårige Giuseppe, båda från San Biagio Saracinesco, då i Casertaprovinsen.
Biagio Valente hade kommit till Sverige tillsammans med sin mor Teresa, och bland medlemmarna i den lilla italienska kolonin i Stockholm var han känd som "Teresas dumme son" eftersom han var mentalt efterbliven. Trots detta handikapp hade Valente ända sedan barndomen visat sig vara mycket musikalisk, och med åren blev han en duktig dragspelare.
Giuseppe Jaconelli kom från en stor småbrukarfamilj, och han hade, på grund av fattigdomen, lämnat den lilla byn och vågat sig ända högst upp i Europa. Efter att ha gått till fots genom Ryssland och Finland hade han kommit till Stockholm där han hade lyckats överleva genom att spela säckpipa och sälja kort som avslöjade framtiden. En liten papegoja tog upp dem med näbben från en låda som han bar över axeln.
Natten brottet skedde var det storm och snö - och apotekaren blev mördad med ett knivhugg i hjärtat. Även apotekarens hembiträde, som hade rusat till när hon hörde bråket, anfalles av den flyende mördaren, som sårar henne med fem knivhugg. Trots minutiösa efterforskningar i området runt omkring med hjälp av hundar och ett massivt uppbåd av folk, lyckas inte polisen finna spår av mördaren. Fem dagar senare lägger polisen märke till två vagabonder i Marma, drygt två mil från brottsplatsen.
Den 8 december, efter tre dagars korsförhör, bekänner plötsligt Valente att han begått brottet. Men Giuseppe Jaconelli verkar inte orolig över kamratens bekännelse: "Han är tokig, stackarn", säger han till polisen, "och han kan ta på sig vilken skuld som helst bara för att vara till lags." Men genom hembiträdets vittnesmål blir polisen alltmer övertygad om att de har fått tag på rätt man.
En av de få som tror att de är oskyldiga, är den kände juristen Axel Carlson, som erbjuder sig att åta sig försvaret av de två italienarna. Valentes version verkar konstruerad då han påstod han talat italienska med apotekaren. En som vittnar till deras fördel är Erik Andersson, fjärdingsman. Han avslöjar att de två hade sovit på hans gård den natten när brottet begicks.
Efter en lång diskussion försätts de två kringvandrande musikanterna på fri fot i väntan på utslaget. När gamla Teresa får reda på domarens beslut går hon fram till podiet för att kyssa hans hand. "Kyss inte mig, kyss Carlson", säger domaren generat till henne och pekar på sonens försvarare. Där är det korrekta, mamman Teresa!
Den 2 februari 1914 släpps Valente och Jaconelli fria, men nya vittnen träder fram som påstår att de sett italienarna i Upplands Väsby. Nya förhör, nya hjärtslitande scener bland de två anklagades släktingar och de arresteras igen och får stanna i fängelset till den 9 mars, då tingsrätten enhälligt bekräftar att de båda italienarna är helt oskyldiga.
Allt detta förde med sig svårigheter och stora problem för det lilla antal italienare som var bosatta i Sverige. Man berättar till och med att det på flera ställen i Sverige inträffade händelser där svenskarna visade främlingshat gentemot italienare, och trots att de två stackarna blev helt frikända fortsatte svenskarna ett bra tag att betrakta italienare med misstänksamhet.
Till Axel Carlson kom det hundratals brev, gratulationstelegram och inbjudningar till alla möjliga platser i Italien. Till och med påven Pius X, Giuseppe Garibaldis dotter, Camillo Golgi, nobelpristagaren i medicin, Guglielmo Marconi, Ernesto Moneta, som fått Nobels fredspris, framstående politiker och kulturpersonligheter förenade sig i hyllningskören.
I arkiv finns ett brev från advokaten Carlsson som tackar för blommorna med trefärgat band som föreningen skickat, det visar den djupa tacksamhet den italienska gruppen kände, ännu efter så många år. Fallet uppklarades efter många år, när gärningsmannen, en svensk, erkände vid dödsbädden. På bilden ses Jaconelli t.v. och Valente t.h.
Källor:
tidningenkulturen.se
moviken.se
frosinisallskapet.net
sv.wikipedia.org